Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VI. Sofia von Knorring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet nu, att han icke år fadern; snart nog förstår han, att
det är patronen, som är den verkligt skyldige, och han gripes
af ett djupt hat till honom.
Lena är emellertid en duktig husmoder. Gunnar har
föresatt sig att vara tålig. Hans forna munterhet är
visserligen borta, men äktenskapet fortgår drägligt nog. Någon
tid därefter kommer emellertid Lenas syster i huset, hvilken
Gunnar sett redan på sitteget bröllop och strax älskat. Hon år
näpen och nätt nästan som en liten herrgårdsfröken. Kärleken
växer nu emellan dem båda, dock i tukt och ära, och utan att
de själfva knappast märka huru betagna de äro i hvarandra.
Gunnar är som förvandlad; han år åter den forne hurtige Gunnar
och hans största glädje är att kunna göra Elin någon liten tjänst.
Under dessa förhållanden år det som en stöld försiggår
uppe på herrgården. Det utsprides ett rykte, att Gunnar är
gärningsmannen. Gunnar gripes af förbittring, och då han
en dag i skogen träffar patronen, slår han i sin vrede men
halft af våda ihjäl honom.
Emellertid får Olle, den som utspridt ryktet om stölden
(hvilken man redan vet, att han själf begått), skuld för mordet.
Gunnar tiger, då han hoppas, att Olle skall undslippa med
fängelse, men då han dömes till döden, angifver han sig
själf och dör på stupstocken. Nåd vill han icke begära.
Året därpå jordas Elin vid hans sida på kyrkogården.
Att Torparen är skrifven mot Det går an, framgår af
många ställen i boken och icke minst af ett tillägg i slutet.
Så t. ex. söker magistern på herrgården afråda Gunnar från
att gifta sig med Lena, då han ju icke älskar henne.
Författarinnan har i anledning häraf följande reflektioner:
»Den unge magistern, något litet smittad af Det-går-an-epidemien, hvilken
ännu icke hunnit blifva sd modifierad, att dén ej betydligt omtöcknade be*
greppen om rätt och orätt, talade vidt och bredt om huruledes, när man tog
en maka, som man icke kunde älska, för hvilken man icke kände några
sympatier, hvars inre icke stod i harmoni med vårt inre, och till hvilken
endast pliktkänslan drog oss, m. m. dylikt, man då band en kvarnsten vid sin
hals för hela lifvet; men den unge bonddrängen frågade lugnt, om det icke
vore sämre ändå, att medelst mened och orättrådighet binda en kvarnsten vid
sitt samvete, hvilken säkerligen drog en till botten i längda, tilläde han och
förblef fast i sitt beslut.»
Att arbetet är skrifvet mot äktenskapsskilsmässan, hvilket
man egentligen icke kan läsa sig till ur berättelsen, framgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
