Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VIII. Emilie Flygare-Carlén. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidor och perioder alltför löst hopsmorda. * I hennes bästa
ting däremot är hon en ypperlig och liflig berätterska, kom
aldrig väjer tillbaka för det träffande ordet, äfven om det
direkt stammar ur hvardagsspråket. Så olika är hon från
bok till bok. Detta beror i mångt och mycket därpå, att
hon skrifver helt på sin natur; hennes perioder forma sig
efter den takt, i hvilken blodet i hennes ådror för
ögonblicket rullar. Af den insikt och reflexion, som går efter
och jämnar, bortskär det onödiga och fyller ut de alltför
stora luckorna, har hon föga eller intet.
Det var närmast Fredrika Bremers och Sofia von Knorrings
exempel, som föresväfvade fru Carlén, då hon inledde sitt
eget författareskap. Hennes första romaner röra sig inom
samma ämnessfär som deras.
Men den utsökta takt och det lekande behag, som
utmärkte friherrinnan Knorring i hennes skildringar, blefvo
aldrig fru Carléns egenskaper. Icke heller ägde hon
någonsin Fredrika Bremers glödande intresse för filantropiska
reformer eller hart när transcendentala framtidsproblem. Fru
Carlén förbrukade aldrig mer af idéer än som var strängt
nödvändigt för att hålla tillsammans händelserna i en roman.
Hon debuterade emellertid med en salongsroman.
Valdemar Klein ansluter sig omedelbart till friherrinnan Knorrings
romaner. Själfva hufvudmotivet är i allt väsentligt
detsamma, som vi känna från Cousinerna. Amalia hade på
faderns uppmaning gift sig med major Muhlendorff, fast hon
älskade Axel. Den unge läkaren Valdemar Klein råkar ut
för samma öde som hon. Han har under en sjukdom vårdat
Maria von Horst och förälskat sig i henne. På ett slädparti
har han till hälften förklarat sig, då ett bud plötsligen kallar
honom till faderns dödsbädd. Där öfverraskas han af den
obehagliga underrättelsen, att fadern redan å hans vägnar
anhållit om den rika och vackra Julie St—hal’s hand, dotter
till en af hans ungdomsvänner. Såsom lydig son har
Valdemar intet annat att göra än att uppfylla faderns vilja.
Upplösningen är emellertid mindre olycklig än i Cousinerna.
* Ojämnheten i rent stilistiskt afseende beror möjligen äfven på något
annat, nämligen om eh vitnlig hand och ett vänligt öga genomsett och
korrigerat hennes manuskript eller icke. Jag kan icke på annat sätt förklara den
ytterst stora skillnaden i hennes kompositionssätt. Melin liar, enligt hennes
egen nppgift, med troget öga följt hennes Rosen på Tistelön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
