Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VIII. Emilie Flygare-Carlén. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idé, dä hon låter honom tro sig vara Strömkarlen, som bor
där nere i djupet.
I denna roman spåra vi redan tydligt Almqvists
inflytande på hennes konst. Det var just hän emot denna icke
konventionella, rent naturalistiska uppfattning af brott och
kärlek, som han hade sträfvat i sina skildringar. Hvad han
hade försökt att göra i Johannes, det lyckades för fru Carlén
i Anton: hon framtrollade på ett fullt naturligt sätt hela
naturgrunden i människan. Och alla de öfriga gestalterna, men
särskildt Gabrielle, äro visserligen icke efterlikningar af
Alm-qvistska figurer, men väsen af samma art som hans skapelser.
I flera andra af fru Carléns romaner återfinna vi
Alm-qvistska idéer och gestalter, hvilka helt naturligt förmäla sig
med hennes uppfattningssätt. Dock hennes framställning är
alltid utan all tendens: hon speglar endast lifvet. Så t. ex.
återfinna vi i Paul Varning, hennes nästa skärgårdsroman, i hvilken
en hel serie af scener är berättad med nästan Bellmansk
liffullhet, samma tanke, som Almqvist uttryckt i Columbine:
en kvinna, som felat, kan återupprättas genom kärlek. Den
lättsinniga och obetänksamma Nora har först lofvat sin tro
åt Paul, men låter förföra sig af en herreman, som en vinter
bor på hennes moders värdshus. Paul tager henne emellertid
slutligen åter till nåder och de förenas i ett lyckligt äktenskap.
Boken väckte anstöt vid sin framkomst, men med orätt:
den skildring, som fru Carlén här gifvit, föröfrigt utan all den
sentimentalitet, med hvilken dylika ämnen så ofta behandlas,
är helt enkelt en verklighetsskildring med en upplösning fullt
naturlig för det samhällslager, hvarest händelsen är förlagd.
Hafsigt är däremot ett annat liknande motiv behandladt i
Enslingen på Johannisskåret Georg älskar först Fanny, en
skärgårdsflicka, med hvilken han uppväxt, men då han får
se Elvira, en herrgårdsdam, blir han kär äfven i henne,
dock utan att riktigt veta, hvilkendera han skall taga. Yttre
omständigheter och missförstånd göra, att han friar till Elvira,
men när hon efter ett kortare äktenskap dör, gifter han om
sig med sin barndoms älskade. Här går först och främst
Georgs karaktär sönder (han skildras först som en man,
som visste hvad han ville, men ter sig sedan som en narr)
och hela romanens byggnad lider af dessa förvecklingar,
öfverhufvud står Enslingen som helhet lågt, men den
förtjänar det anseende, som den allmänt åtnjuter, på grund af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
