Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - VIII. Emilie Flygare-Carlén. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sämre. Då dessutom husliga sorger tillkommo — hennes
älskade och begåfvade son, magister Edvard Flygare, dog
1852 — tröttnade hon på att skrifva och i sex år hvilade
hennes penna. Det var pgrpwt ,af,yttre,.antadiiingar, som
hon åter upptog den, men det arbete, med hvilket hon år
1859 framträdde för den svenska publiken, hör likväl till
hennes bästa. Ett köpmanshus i skärgården betecknar visser*
ligen icke något egentligt nytt i hennes skriftställareskap,
men den ansluter sig värdigt till hennes bästa
skärgårdsskildringar. Undantager man hennes Skuggspel, hvilka gifva
minnen från hennes ungdomstid, är däremot hennes följande
produktion af föga eller intet intresse. Hon dog först 1892
och af sina medsystrar är hon den, som längst bevarat sin
popularitet; ännu i dag utgör hon en kär läsning i de
svenska hemmen.
Fru Carlén öfverglänser obestridligen icke blott sina båda
medsystrar, Fredrika Bremer och friherrinnan Knorring, utan
äfven alla sina manliga konkurrenter under denna tid. Det är
endast med Almqvist, som hon kan i vissa punkter jämställas.
Hon, tillhörande en senare generation och riktad med de
idéer, som han mödosamt tillkämpat sig, har säkert på vissa
punkter fört den svenska romanen längre än han, redan
uttröttad, förmådde. Fru Carlén förebådar i mångt och mycket,
såsom redan sagts, den senare naturalismen. Hon äger en
fantasikraft, hvilken är sällsynt icke blott i den svenska
litteraturen, men litet hvarstädes. Det finnes ögonblick, då
hon verkligen öfverraskar läsaren och med sin enkla
naturlighet håller honom fjättrad vid de taflor, hon framtrollar.
I dylika ögonblick erinrar hon om hafvet, som sett henne
födas och ammat henne vid sitt bröst. Den ena stunden
ligger det lugnt och stilla, den nästa vräker det på
skum-fradgade böljor upp i dagen underliga ting, som kommit
man vet icke riktigt hvarifrån. Sådan är också fru Carlén.
Hon kan vara banalare än de flesta, men till gengäld är hon
stundom nästan outgrundlig i sitt djup: ett naturväsende, en
hafsjungfru, som sjunger dårande sånger om allt det underliga
i människosjälen.
Det finnes drag i hennes naturell, som snarare äro norska
än svenska. Genombläddrar man hennes Skuggspel, där hon
gifver inblickar från sina uppväxtår, förstår man orsaken.
Denna norra del af Bohuslän är till seder och åskådnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
