Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IX. C. A. Wetterbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken helst bör vara både materiellt och formellt riktig,
helst så litet advokatorisk som möjligt.
Rent formellt sedt gäller det således först och främst att
författaren verkligen fasthåller sin tes, och att han med
ur-skillning väljer de exempel, karaktärer och situationer, med
hvilka han vill belysa densamma. Ty just däri ligger den
art af bevisföring, han har till sitt förfogande. Men det år
hvad Onkel Adam aldrig gör. Så t. ex är det hans afsikt
i Guvernanten att visa, huru olycklig dessa ensamstående
kvinnors lott år. tienom utväljandet af ett lämpligt subjekt
och genom att placera detta i en serie af situationer skulle
han kunnat bibringa oss denna öfvertygelse. Han borde
visat oss en ung flicka, utrustad med förträffliga egenskaper
och en fin bildning, som misshandlades af sin lägre stående
omgifning, illa betalades o. s. v., i korthet sagdt som åtnjöt en
lott, hvilken stode i en skriande motsats till hennes utmärkta
själsegenskaper och de tjänster, hon gjorde sina disciplar och
deras familjer. — I denna stil börjar också Onkel Adam:
Mamsell Åkerlind, den i allo förträffliga komministerdottern,
har det hårdt i den simpla kommerserådinnans närhet,
mannen förolämpar henne genom att vilja påtruga henne
sin kårlek och sina juveler, och då hon icke vill förstå hans
antydningar, kastas hon på porten. Men i stället för att nu
hennes rykte skulle varit förstördt o. s. v., som en skickligare
kock skulle anordnat, förflyttas hon till en fint bildad
adelsdams hem, hvarest hon själf betraktas såsom barn i huset.
Och när hon efter många års förlopp lämnar detta hem, är
det endast för att draga sig tillbaka och lefva af en
förmögenhet, hvilken hennes återfunne broder helt plötsligt
öfverlämnat åt henne. Med andra ord, det är möjligen eller
till och med troligen (Onkel Adam har oftast arbetat i nära
anslutning till lefvande modell) en särskild guvernants öde,
som han här skildrat, men det är ingalunda en historia, som
gifver oss den föreställningen, att guvernanterna hafva det
särskildt svårt i denna världen. Och det var just detta, som
Onkel Adam ville bevisa.
Och så är det Öfverallt i Onkel Adams tendensromaner:
Pastorsadjunkten, en parallell till Guvernanten, Penningar och
arbete, hvarest han närmast vill belysa, att endast genom
arbete förvärfvade penningar äro till välsignelse m. fl. lida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
