Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - X. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom genom beröring med den franska följetongsromanen
fätt en helt revolutionär prägel. Det är liksom om marseljäsens
toner och revolutionens program: frihet, jämlikhet och
broderskap ljödo oss till mötes från bladen i hans böcker.
August Blanches diktning är äkta folklig, men så var han
också själf ett folkets barn. Redan genom sin födelse måste
motsatserna mellan de olika stånden hafva stått lefvande
och klart för honom. Han var nämligen naturlig son till
en tjänsteflicka, Katarina Hedberg, och skvadronpredikanten
Mårten Bergvall. Modern gifte sig några år senare med
hof-slagaren Blanche, hvilken emellertid icke med alltför blida
ögon såg på fostersonen. I en Skådespelares minnen finnes,
bland mycken dikt, åtskilligt som pekar direkt tillbaka på
Blanches egna barndomsupplefvelser. Det år en ständig strid
mellan modern, hvilken vill att sonen skall inhämta
kunskaper (Den rödrutiga schalen), och håboisten, som vill att
han snarast möjligt skall in vid gardets musikkår och själf
förtjäna sitt bröd. •
Hela lifvet igenom har Blanche med största hängifvenhet
fasthållit vid denna moder som med sin ömhet sökt värja
sitt barn, det oskyldiga offret för hennes egen kärlek, mot
världens elakhet. Då han tämligen till åren, men förmögen,
ärnade gifta sig med en adelsdam, gick äktenskapet om intet,
därför att Blanche fordrade, att modern, den enkla
hofsla-gareänkan, skulle bo hos dem ute på Malmgården, hvilket
däremot den tillkommande fann mindre lämpligt.
Hos barn födda och uppfostrade under dylika
förhållanden finner man ofta i en eller annan form en djup
motvilja mot alla slags lösa förbindelser, åtminstone i teorien.
Mer ån samhällets öfriga medlemmar känna de ju, hvilka
olägenheter regellösheten medför. Dumas fils, själf ett
»kärlekens barn», har vid alla erotiska konflikter haft barnet i
minnet, ständigt fört krig mot kokottväsendet och hans
uppmaning: döda henne om den hustru, som vanhelgar
äktenskapet, är ju synnerligen betecknande för hela hans
uppfattning. Liknande drag finna vi också hos Blanche. Hans
häftiga uppträdande i Det går an-frågan med skriften Sara
Widebeck bar nog i någon män sin förklaring i detta
förhållande; han älskade äfven att hjärtnupet skildra de stackars
kokotternas hårda öde midt uppe i deras strålande
ungdomliga skönhet och juvelernas rikedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
