Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - X. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon bitterhet märker man emellertid icke i dessa
skildringar. Blanche var en alltför lättlefvande och facil
natur för att grubbla och nedsjunka i någon art af
melankoli. Han var ett äkta stockholmsbarn nästan sydländskt
liflig, öfversvallande hjärtlig, god vän och god kamrat,
arbetande och roande sig dagen om. En lycklig natur, helt
■af ett stycke, utan alla tillkrånglade hjärnvinklar.
Enkelt och folkligt såg han också på tillvaron. Han
har folkets på en gång abstrakta och barnsliga syn på
samhället. För honom skulle aldrig alla dessa tusende
skiljaktigheter, som i det oändliga utmärka de olika stånden
och de olika individerna äfven i det mest demokratiska
samhälle, blifva riktigt lefvande. Äkta folklig är hans
synpunkt den, att »en ann kan vara så god som en ann». Han
ser endast människan, icke samhällsindividen. Han är född
därnere, hvarest man utmärker sig genom kroppsstyrka,
frikostighet, hederlighet och arbetsamhet, där man icke krusar
så förfärligt mycket för hvarandra, och dår jämlikheten är
större än däruppe.
Detta är själfva Blanches grundsyn, arfvet från fader
och moder, lärdomarna inhämtade mellan kamraterna i Klara
skola och hofsmederna på Sporrongska gården.
Och det var just en utmärkt jordmån, i hvilken tidens
idéer riktigt kunde slå rot. Så skedde ock. Blanche blef
1829 student, tog 1832 examen till ämbetsverken, bosatte sig
därefter i Stockholm, springande i verken och lifnärande sig
med renskrifning och lektioner. 1836 fick han ånyo
tillfälle att besöka universitetet, från hvilket han återvände
1838 såsom juris utriusque kandidat. Men under hela
trettiotalet hade tidens liberala idéer strömmat in öfver honom
och gjort honom till sin svurne man. Ett par historier från
denna tid belysa klarare än alla utredningar arten af hans
rabulism.
Blanche hade nyligen blifvit student, berättar
Ridder-stad i Regnbågen, då han en dag besökte sin morbror i
Västmanland, en f. d. grenadier, nu inspektor på Kolsva.
Han inviterades på en middag hos godsets ägare, en adlig
kammarherre, men då morbrodern icke inbjudits, nekade han
först att gå. Denne lyckades emellertid att öfvertala honom.
Vid bordet hade Blanche väntat sig en plats vid värdinnans
sida; i stället fick han emellertid en plats nära dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
