Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - X. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtidigt pftbörjade han en liknande storartad
produktion af romaner. 1845 Jårnbåraren; 1847 Flickan i
Stadsgården; 1848 Banditen och Första älskarinnan; 1849
Kråk-nästet: 1851 Sonen af Söder och Nord.
Dessa romaner äro i våra dagar så godt som olåsbara,
så oåkta och teatraliskt år allting från de hopade
händelserna till dialogen, som vanligen är alltför uppstyltad. Allt
är utfördt i den franska följetongsromanens stil med Eugéne
Sues och Dumas’ idéer och berättelsesätt. Man kan
knappast analysera dem utan att falla in i parodien. Intrigen
är naturligen hufvudsaken. Man ilar från den ena
spännande händelsen till den andra. Än se vi, huru en hämnd
långsamt men säkert utkräfves, ån år det följderna af ett
mord, som spinner sina trådar kring alla bokens figurer. 1
korthet sagdt, återfinnes här alla de ingredienser, som
tillhöra ett bättre melodrama, lidelsefull kärlek (mannen
svart — kvinnan blond eller vice versa: kvinnan zigenerska
— mannen en son af den bleka Norden), hat och hämnd,
brott och straff, gift, repstegar, revolutioner, hela detta
teatermaskineri i brokig omväxling och dock så
enahanda.
Midt i denna magra soppa simmar såsom en eller annan
närande fettkula tidens sociala och revolutionära idéer.
Samhället bör taga sig af sina olycksbarn och
brottmålslagstift-ningen förbättras: sådan är ofta den moral, man får till
på köpet, när man varit Qgonvittne till en tre, fyra stora
brott. Adeln framstålles hår, som redan sagdt, från den mörka
sidan. Den bleke, utlefvade grefven med svarta mustascher,
som gifter sig rikt med en borgaredotter, år henne otrogen,
bortspelar hennes förmögenhet och ofta år så feg, att han
icke vill döda sig själf, då allt gått på tok, kommer gång
på gång igen. Mannen af värld, som förför flickan af folket,
år en annan stående figur. Idealtyperna äro dels hans starka,
men godmodiga arbetare, dels den unge mannen, som
utgått från ett fattigt hem men genom egen kraft arbetat sig
upp till en ansedd ställning. Han kan vara ingeniör, men
hos Blanche är han vanligen läkare. I romanens slut
hugnas han alltid med en ung och rik och vacker
adelsfrökens hand.
Allt detta skulle icke vara utan intresse, vore icke
färgerna alltför starkt pålagda. Ty det finnes en art af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
