Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - I. Efterromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dalkrönika från det romerska hofvet, så har man en känsla
af att Rydberg skulle kunnat komma verkligheten närmare,
om han velat. Hans Nero år dock i grund och botten för
blek — endast en bild af Signaturtidens ästetiker, icke af
det blodfulla, mångskiftande, sönderfrätta odjuret Cesar
Nero.
Rydbergs största och viktigaste lifsgärning är emellertid
hans skrift Bibelns låra om Kristus, hvars betydelse för
svensk kultur icke kan öfverskattas. Ty därmed åstadkom
han ett afgjordt genombrott i de religiösa frågorna.
Vi hafva i det föregående sett, huru föga man vare sig
i politiken eller litteraturen berört dessa. Och likvisst är det
klart, att tiden i kraft af hela sin liberala riktning äfven i
denna punkt skulle haft ett ord att säga. Liberalismen
kämpade ju för större politisk och social frihet, och den borde
således äfven, om den varit konsekvent, gjort detta på det
religiösa området. Det ideal, som där borde föresväfvat
densamma, var fullt genomförd religionsfrihet.
Men så hade hittills endast i ringa mån varit fallet.
Och detta berodde helt enkelt därpå, att folket i det stora
och hela ännu i midten af seklet stod på något så når
samma ståndpunkt som vid Uppsala mötes beslut: Det hade
en Gud och en tro. Filosofien, som ute på kontinenten
sedan århundraden drifvit sitt arga spel och småningom
äfven lockat de öfriga vetenskaperna med sig, hade aldrig
här hemma odlats med någon större ifver. Den
religions-fientliga upplysningstidens läror hade icke nedträngt
synnerligen djupt utan endast berört hofvet, aristokratien och
poeternas lättsinniga skara, men däremot icke nått ned till
folkets massa. Därför hade nyromantiken haft lätt för att
utsläta spåren af neologien, och snart blomstrade åter i olika
former (schartauanismen o. s. v.) den gammallutherska
ortodoxien. Ännu i midten af seklet hade de svenska
högskolorna ett öfvervägande teologiskt utseende, och teologien
var nästan den enda lärda bana, som gaf säkert bröd.
En lärare vid ett universitet kunde, hvilket hans studium för
öfrigt var (t. ex. medicin), uppställa sig såsom sökande till
ett pastorat eller annat prästerligt ämbete utan särskild
examen. Och likaledes se vi, huru landets största snillen, en
Tegnér m. fl., osökt sluta sina dagar såsom biskopar.
Icke heller fanns det i Sverige såsom i de flesta euro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
