Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - II. Naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
transformismen, eller försöket att förklara organismernas
uppkomst pä ett naturligt och vetenskapligt sätt. Det var denna
teori, som nu återkom, fördjupad och berikad. Geologien hade
i början af århundradet nått fram till en samlad uppfattning af
jordens historia, i det att Lyell (1833) mellan de olika
formationerna och deras djurformer trodde sig spåra ett sammanhang
från de lägsta till de högsta djurformerna. Omkring 1830
rasade striden mellan Geoffroy Saint-Hilaire och Cuvier angående
uppfattningen af släkt- och artbegreppets förhållande till
hvarandra inom biologien. Redan vid denna tid se vi ett
naturvetenskapligt uppfattningssätt af människan intränga i
skönlitteraturen genom Balzac och Sainte-Beuve.
År 1859 utkom sä Charles Darwins arbete om arternas
ursprung, väl den betydelsefullaste tilldragelse under hela
detta i öfrigt så märkliga sekel. Ty det var epokgörande
tankar, som framburos i denna skrift. För första gången i
mänsklighetens historia gjordes dår ett försök att från en
rent vetenskaplig synpunkt förklara organismernas uppkomst
och utveckling, om hvilka man dittills haft uteslutande
mytologiska föreställningar. Darwins teori kan i betydelse
endast jämföras med Kopernikus’ och Newtons upptäckter
angående himlakropparnes mekanism och rörelser. Den
öppnar samma oändliga perspektiv för utforskandet af den
organiska världen, som de senare visat sig hafva för
bestämmandet af himlakropparnas natur och de lagar, hvilka de äro
underkastade. Och år 1862 framlade Spencer i inledningen
till sitt system — First Principles — en allmän teori om
utvecklingens begrepp, hvilket just var det centrala i Darwins
teori; under det följande decenniet bröt sig dessa nya åsikter
långsamt väg genom motståndarnas argumenter, och steg för
steg eröfrade utvecklingstanken vetenskap efter vetenskap,
Öfverallt befruktande, förnyande och omgestaltande.
Detta nya naturvetenskapliga betraktelsesätt dröjde icke
att äfven intränga på litteraturens område. Från 1848 fram
till sextiotalet förberedes småningom ett nytt ideal i franska
litteraturen. Taine, arftagaren af Balzacs, Stendhals och
Sainte-Beuves samlade psykologiska erfarenhet, sökte tillämpa
de naturvetenskapliga metoderna på kritiken och
litteraturhistorien. Flaubert, Goncourtarne och längre fram Daudet
och Zola drefvo på olika sätt i Balzacs spår
verklighetsskildringen ännu ett steg längre än mästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
