Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - II. Naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rustad stod utanför rikets portar, färdig att spränga öfver
vindbryggan. Almqvist hade uttalat liknande tankar. Fru
Carlén i åtskilliga af sina bästa arbeten såväl som
Sturzen-Becker hade ofta närmat sig till denna ståndpunkt. I
religiöst afseende hade Viktor Rydbergs uppträdande förberedt
en ännu radikalare ställning gentemot statskyrkan. Åtskilliga
af de nya arbetena — Buckles Civilisationens historia,
Darwins skrifter m. fl. — hade också öfversatts och på sitt sätt
förberedt sinnena. Man hade en viss känsla aft att
liberalismen nu var utblommad, och brann af längtan efter något nytt.
Representationsreformens genomförande hade satt sinnena i
spänning, och nya samhällsklasser voro under dessa
gynnsamma ekonomiska år i stark uppmarsch.
Likväl var det framför allt rörelsen bland brödrafolken
och Georg Brändes’ uppträdande, som i Sverige framkallade
en återverkan.
Det är intressant att jämföra huru den äldre generationen
ställde sig till naturalismen i å ena sidan Danmark—Norge,
å den andra i Sverige. En dylik jämförelse visar huru mycket
djupare och omedelbarare hela den nya diktningen verkade i
de båda förra länderna. Ibsen, hvilken debuterat redan 1848,
var en af de första, som gled ut ur romantiken. Björnson,
Lie, Schandorph m. fl. följde. I Sverige däremot visar sig
ställningen annorlunda. Äfven där hälsades Georg Brändes’
uppträdande först med sympati af åtskilliga bland de äldre,
som Bergstedt, Viktor Rydberg och Snoilsky. Men det
varade icke länge. Detta omslag beror säkerligen bland
mycket annat därpå, att filosofien, den härskande
Bo-strömianismen, var uteslutande spiritualistisk, någon
erfarenhetsfilosofi hade ännu icke inträngt. Viktor Rydberg
vände sig snart bort från naturalismen, hvars brutalitet
och fullständiga religionslöshet icke kunde tilltala honom.
Under sina sista år riktade han ständiga angrepp mot
tidens materialism. Och Wirsén blef hela riktningens
af-gjordaste motståndare samt bekämpade den såsom kritiker
under hela dess fortgång.
1 själfva verket var det endast en utaf de män, som
redan uppväxt i sextiotalets ästetiska atmosfär, som gjorde
tigersprånget. Det var August Strindberg. Denne hade i
slutet af sextiotalet debuterat med ett par för öfrigt
obetydliga dramer närmast i stil med Schillers Die Räuber och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
