Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Samfärdseln med Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grekiska inflytandets utbredning i själva Ryssland,
när omsider hedendomen även där måste vika.
Det helgonbeskärmade Konstantinopels rikt
utsirade kyrkor och liturgiska fester förfelade ej sitt
intryck på nordbornas sinnen, känsliga som de
voro för alla former av makt och prakt. Mången
for hem omvänd utan att därför lida men av sina
vapenbröder, och i Kiev fanns en kyrka redan i
första hälften av tionde århundradet. Men ej långt
efteråt väckte den nya tron split inom härskarätten
och hären, då Olga (Helga), en äkta normannisk
drottning och konungamoder, med storrådig
självtillit lät högtidligen hälsa sig som kristen av
kejsaren i Konstantinopel och hemma ensam bland
sina fränder framhärdade vid doplöftet till sin
död. Förföljelsen påskyndade likväl som vanligt
den stundande brytningen med det gamla. Den
ryska kristendomens första martyrer voro varjager,
och Olgas sonson Vladimir, från början en ivrig
blotman, såg snart sin rätta kallelse i sitt rikes
kristning. Men han ville ej taga dopet som en
nådegåva av främmande hand, utan som en
segerlön genom egen kraft. Ehuru själv i uppenbar fejd
med grekerna på Krim, sände han de samregerande
kejsarynglingarna hjälp emot en asiatisk
upprorsman, fick deras syster till gemål och återgav i
brudköp det erövrade Cherson (troligen 989),
varifrån han tågade hem till Kiev, ledsagad av en
skara präster med dyrbara reliker, för att, liksom
Norges samtida apostlakonungar, härja landet till
kristendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
