Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Den ortodoxa kyrkan - Det slaviska elementets övervikt. Brytningen med västerlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skördar han hugg och slag inom som utom klostret,
men djävlarna fly för hans undergörande dårskap.
I legendens berättelser om grundläggningen av
det berömda kievska grottklostret
(Kievo-Petjerskaja lavra), om dess stiftare Antonij och Feodosij
och dess hjälteålder i senare hälften av elfte
århundradet, röjer sig det begynnande munkväsendets
växande makt inom det ryska samhället. Detta
kloster blev en plantskola för biskopar, som städse
vidhöllo sambandet med moderstiftelsen och
verkade i dess anda över hela landet. Ur dessa
munkkretsar framgick i början av tolfte århundradet
Rysslands första historiska arbete, den äldsta
kievska krönikan, som i annalistisk form bevarat
minnena av rikets uppkomst och Ruriksättlingarnas
bedrifter i krig och fred. I dess slaviska kyrkostil
skimra folkspråkets vändningar igenom, och även
normanniska sägner återgivas med kännetecknande
drag. Men så mycket som möjligt insvepes
skildringen i en doft av bysantinsk klosterhelighet,
och kontrasten emellan härkonungarnas vilda leverne
och de gudliga betraktelserna gör ofta en
besynnerlig verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
