Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Volgalandets kolonisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den yngre svenska järnålderns stil bevisa
normanniska besättningars tillvaro, samlades efter hand
slaviska nybyggare, säkerligen i början
förnämligast av novgorodsk härkomst. Men då den
novgorodska utvandringen för den rikligare
pälsfångstens skull i synnerhet vände sig åt nordöst,
förblev Volgalandet länge jämförelsevis glest befolkat
och förlorade sitt närmare samband med Novgorod.
För yngre linjer av Dnjeprlandets fursteätter fanns
där tillfälle att utveckla sig till större
självständighet, medan de äldre bröderna erhöllo och föredrogo
söderns rikare trakter. Sålunda uppstodo i början
av tolfte århundradet särskilda furstendömen, som
för sin makttillväxt i främsta rummet berodde av
kolonisationens framsteg i de finska skogsmarkerna.
Omkring mellersta Oka, med Murom såsom den
yttersta stödjepunkten i norr, uppväxte
furstendömet Rjazan, som i söder omfattade det av
stammen Mestjera bebodda landet och sträckte sig ända
till övre Don ut i steppen, där polovtserna
ständigt hotade med nya härjningar. Den bördiga
jorden ditlockade talrika invandrare och gynnade
välmående städers uppkomst nära varandra vid Oka
och dess bifloder från högra sidan. Men de oroliga
grannarnas inflytande och avstängningen från det
övriga Ryssland verkade en även under denna tid
oerhörd förvildning inom furstehuset, som visade
sig föga vuxet sin uppgift att grunda en något så
när ordnad stat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
