- Project Runeberg -  Moskoviter /
136

(1946) [MARC] Author: Albert Engström - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sovjetdignitärer och ryska tiggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

går an att säga, men realiteten ställer sig helt
annorlunda! Akta er själv mycket noga!

Nå — jag skulle också få uppleva ett överfall. Jag
hade varit borta på middag och det blev sent. Klockan
var väl något över tre och jag bad min värd skaffa
mig en av de droskor som bruka hålla i hörnet av
Tverskaja och Brjussovski. Jag kan ju inte ryska.
Jag bodde vid Bolschaja Nikitskaja och brukade i
vanliga fall åka Tverskaja fram till Tverskojbulevarden, där
det är mindre folktomt än på smågatorna, som jag
använde på dagen. Plötsligt viker kusken in på
Leontjevskigatan, en förr i världen förnäm och stilla gata.
Jag försökte klargöra för honom att jag ville fram
till bulevarden, men jag talade för döva öron.
Leontjevski var nästan kolmörk, men jag kände mig lugn
i droskan, vägen var riktig och rånarna brukade i
vanliga fall sköta om endast fotgängare. När vi hunnit
ungefär mittpå Leontjevski, närmade sig några
springande personer bakifrån. Jag tänkte: Det är väl några
kurrar som ha bråttom — och satt lugn med händerna
i ulsterfickorna. Men i nästa ögonblick sprungo två
män fram och hejdade hästen, medan en hoppade
upp i droskan till mig. Jag klämde till ögonblickligen
och lyckades träffa hakan på mannen, som ramlade
baklänges och kom med huvudet först ned i gatan.
Nå — där låg han. De två framme vid hästhuvudet
sprungo ögonblickligen och försvunno nedåt
Nikitskaja. Kusken började göra korstecken och sade något,
som jag naturligtvis inte begrep.

Jag skall aldrig glömma det otäckt dova ljudet då
lymmeln slog bakhuvudet i gatan. Jag tänkte: Nu har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/moskovit/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free