Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Moskvas underjordiska nästen bland krogslödder och nattlokalernas figurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två unga damer tränga sig fram till vårt bord och
hälsa. Vad ser mitt öga? Jag tror att jag drömmer.
Den ena är den unga professorskan Z., gift med en av
Moskvas mest framstående vetenskapsmän. Den andra
är fru Y., hustru till en docent i biologi. Jag har
träffat dem i societeten. Båda äro bararmade och
djupt dekolleterade, pudrade och endast helt lätt
målade. Och fru Y. säger:
— Jag tror att min man kommer litet senare
(klockan är bortåt fyra), och han skall bli förtjust att
träffa er! Ni går väl inte än, säg?
— Madame! Jag går aldrig. Men vill ni inte
sitta ned och dricka ett glas?
— Det är därför jag kommer till ert bord! Madame
Z. är också ensam.
De känna ett par av oss utom mig. Presentation.
Champagne. Cigarretter av högsta märke.
När musiken börjar igen, blir madame Y. orolig.
Men hon lugnar sig, då en mörkhyad man med små
svarta mustascher och ögon som smekande
helvetesbrunnar bjuder upp henne till dans. Jag säger till
professorskan Z.:
— Jag skulle önska att jag kunde dansa bättre än
alla andra för er skull! Men jag dansar inte alls.
Madame Z. svarar inte. Men ur sin väska tar hon
fram en minimal spegel och en stång läppsmink och
gör sin toalett alldeles som vilken liten målarinna
eller kokott som helst utanför Rotonde i Montparnasse.
Och under släpande långa ögonhår ger hon mig
slutligen en blick ur ögon som svarta körsbär och säger:
— C’est bien comme ca — n’est ce pas?
Jag stackars gamle man är överväldigad och höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
