Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdshämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de fnittrade och voro ganska glada. Båten måste
köras ned till bryggan och sjösättas. Fredrik
Jansson behövde sin sköteka. Slokörad lunkade
hovkapellisten bakom ekipaget. Saken var klar och korten
kunde inte blandas bort.
Men är det inte underligt med kärleken ändå?
Man skulle tycka att både änkan och giljaren borde
ha kommit till eftertanke, men roddturerna med
skötbåten avstannade blott för en kort tid.
Någon vecka efteråt kom den gamle Haröklockarn
som lots åt några herrar i en elegant, snabbgående
motorbåt med grogg och alla nutida bekvämligheter
ombord bland Rödlögaöarna, då gastarna varskodde
en man som tycktes ro, ro för livet i ett sund, fast
båten stod nästan stilla. Det var sent och blåste
kallt.
— Det är nog friarn, han som håller sig väl med
änkan på Båtsmansholmen, sade klockarn. Men vad
fan är det med honom? Han har ju ingen fart.
— Ska vi ta’n på släp? sade en av herrarna.
— Å nej, låt’en hållas mät — han blir bara
armstark av’et, rådde klockarn. Men motorbåten
saktade för att betrakta fenomenet, ty ett fenomen var
det. Karlen i båten rodde så att årorna stodo sam
sprättbågar, men kom nästan ingen vart.
I detsamma kom en eka slörande rakt på
motorbåten. — Anitra ohoj! skrek en man, och han var
igenkänd av sällskapet. Det var spelmannen och
fiskaren Ljungqvist.
— Hallå, Ljungqvist, skrek herrarna. Ner med
trasan och hit med en ända och var välkommen
ombord!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
