Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tull och smugglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo då, men vi har förlorat ett ankare, skrek
dom.
— Mitt namn är Engström, skrek jag, och ni kan
komma upp på Strix redaktion och betala trossen
eller lämna den tillbaka! Om ni inte vill betala med
dunkar?
— Vi ä inga smugglare, skrek dom. Vi säljer frukt.
Härliga äpplen och päron!
Akta dej för dom pärona, Renholt Enström! Jag
hörde aldrig av vare sig tross eller äpplen eller
päron.
Men tänk, sicka jäklar! De hittade mitt i natten
i vår skärgård utom farlederna. Sedan träffade jag
kaptenen på båten. Han kom och gjorde visit hos
mig i min våning i Stockholm. Det var en trevlig
karl, en karl. Han var officer av någon nationalitet
och hade varit chef på en engelsk undervattensbåt
i Östersjön under kriget. Han kom verkligen hem
till mig och bad om ursäkt att han inte kunde
ersätta mig grästrossen, min fina tross! Men ville jag
ha betalning, skulle jag dragga söder om ön, där
jag träffat på hans båt. Där lågo 10,000 liter i 1,000
dunkar och väntade på befrielse. Detta var
naturligtvis lögn. Men karlen såg så trevlig ut och hade
så mycket att berätta, att jag bjöd honom på middag.
Jag fick ur honom att han var ryss och när vi
tillsammans studerade sjökortet, fick jag klart för mig,
att han kände mera till vår skärgård än de flesta
svenskar. Farlederna brydde han sig inte om något
vidare. Han brydde sig mest om hur djupt det var
i krokarna mellan kobbarna. Han snusade vitt —
det vet ni inte, gubbar, vad det är — ett vitt pulver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
