Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lisabetta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LISABETTA.
Mors bästa värphöna hette Lisåbetta, men såg
ingenting ut för världen. Hon bestod mest av skinn,
ben och ruggiga fjädrar och hennes huvud var så
litet att man trodde sig se i syne. Höken hade varit
på henne två gånger och hon var flintskallig litet
varstans på kroppen.
Men mycket av passion gömdes tydligen i det
gamla skrället, ty hon värpte så fruktansvärt
energiskt att det till och med stått att läsa om henne
i Eksjö-Tidningen. Flera tuppar hade hon upplevt
och deras var väl äran i någon mån — det får man
inte förbise, fast deras vilja till produktion på intet
sätt kunde mäta sig med Lisabettas. I våra dagar,
då Sverige får skämmas på grund av sjunkande
nativitet, skulle hon ha varit ett högt och lysande
föredöme.
Vi barn umgingos med henne som lekkamrater,
visserligen något hårdhänta men fyllda av sympati.
Barn äro tanklösa, ofta grymma, och på en
utomstående skulle vi ha verkat i total avsaknad av
djurskyddsvänlighet. Men Lisabetta älskade oss på sitt
vis och sökte vårt sällskap. Stundom jagade vi
hönsen, därvid utväljande var sitt offer. Flaxande och
kacklande sökte de förföljda undkomma sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/motaft/0047.html
