Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktansvärd bock, kunde jag icke låta bli, utan
rättade honom. Men det skulle jag inte ha gjort.
Han gav mig en vass blick ur sina hårda ögon
och sade: »Tro inte att jag tar emot rättelser av
en sån där snorvalp! Jag läser som jag vill!»
Och till yttermera visso upprepade han felet. Det
tycktes sedermera som om han bara för att reta
mig läste de utländskt betonade orden mera uppåt
väggarna än han hade behövt.
Men det finns sådana människor. Jag bad honom
en gång om förlåtelse för att jag rättat honom, men
han svarade inte — gav mig endast en hård blick,
som kylde mig längst in i min unga själ.
Men om han var ovänlig, var gumman så mycket
vänligare och gladare. Ofta berättade hon om sin
ungdomskärlek och hur omöjligt det är att hålla
två unga människor åtskilda, om de dragas till
varandra. Hennes föräldrar hade upptäckt förhållandet
till löjtnanten och gömde hennes skor om kvällarna.
Men hon hoppade ut genom ett fönster i sitt
vindsrum och sprang en halvmil i strumpfötterna över en
sjö i 20 graders köld för att träffa sin älskade.
Flera nätter i rad, innan man märkte att hon icke
höll sig hemma.
Den kärleken!
— Jag hade ända sedan mitt inträde i femte
klassen varit informator för yngre kamrater och för
svindlande små summor pluggat i dem något av min
visdom. Nu gick jag i sjunde nedre som det
då hette — och behövde mycket pengar, ty jag
var kär, gick i dansskola och behövde fina kläder.
Sådant måste jag bekosta själv. Det var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
