Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Zorn som naturälskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var livet, rörelsen, han längtade efter. De
växlande valörerna under drivande moln, brisarnas
snabbjakt över havet, båtens följsamhet i
rorsmannens hand.
*
En annan segling. Han hade sina modeller
ombord och vi hade kommit i lä om en liten ö utanför
Furusund. Medan gastarna lagade vår middag, rodde
flickorna i land och kommo tillbaka med en massa
blommor, som de placerade litet varstans i glas och
trallar.
Men Zorn mörknade.
— Hör ni, flickor, sade han, jag tycker inte om
att ha lik ombord på Mejt! Om en liten stund äro
de där blommorna döda. Hade de inte haft det
bättre där de växte? Kom ihåg, flickor, att ni gör
illa, när ni plockar blommor. De voro ju mycket
vackrare på ängen där ni tog dem.
Carl Larsson berättar i en av sina böcker att
Zorn en gång frågade honom, om han visste något
vackrare än en blommande svensk äng. — Jag blev
honom svaret skyldig, sade Carl Larsson.
När Zorn där uppe i Dalarna längtade efter något
annat än den kultur av högsta valör, med vilken
han omgav sig i Mora, drog han sig alltid för någon
tid tillbaka till Gopsmor, hans tusculum längre uppåt
Dalälven. Där levde han så primitivt som möjligt.
Var och en som varit hans gäst där skall alltid
minnas hur underbart väl han passade ihop med
Dalanaturen i denna trakt. Och hur han trivdes med
och förstod att behandla sitt folk! Aldrig skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/motaft/0067.html
