Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Causerie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saken gick till så här: Sågverksägare Jansson
hade hälsat på sin vän pråmskeppare Vågman och
blivit bjuden på lake och kaffekask. Jansson är en
60 års man med glasögon, glad och god och
smått förmögen, vilket även är fallet med Vågman.
Om det nu berodde på laken eller kaskarna —
alltnog, Jansson beslöt att ta hemvägen över viken,
fast det nog varit säkrare att gå på land, men det
genade betydligt över isen, och för resten hade det
smällt till och blivit kallt, tio grader minst, så isen
skulle nog hålla.
Efter en ordentlig avskedsbläcka avtågade Jansson.
Visst tog han ett och annat snedsteg, men vem har inte
gjort det och ändå varit ett föredöme för allt folket.
Månsken var det och så vackert att Jansson
började sjunga en av sitt hemlands vilda visor — — —
— — — Och så låg han i plurret, ty han hade
glömt att det alltid var strömt utanför Aludden.
Nå, Jansson var mannen att reda sig i livets alla
förhållanden och det stod inte länge på, innan han
klarat sig upp igen. Men det var skumt och otydligt
för ögonen — — — aj fan, han hade tappat sina
glasögon i vaken. De glasögonen var han rädd om,
de hade silverbågar.
Jansson krängde av sig rocken och dök
beslutsamt ned i hålet, ty vattnet var inte vidare djupt.
Där nere trevade han på bottnen, gick upp igen och
snappade luft, dök åter och hittade verkligen
glasögonen.
Jansson är en man med tur.
Med stort besvär lyckades han kränga på sig
rocken som redan frusit och kunde stå för sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
