- Project Runeberg -  Mot aftonglöden /
88

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utställningen 1930

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Jag reste dit för fjorton dar sen tillsammans
med Pettersson på Örholmen och det var som bara
fanken — jag höll på att bli tokig i huvet — ska
de va en utställning? Och dyrt var det och bortmotade
blev vi överallt när vi ville ha en bit mat. Jag ville
ha kask med detsamma men kyparna bara
flabbgrinade åt mej och sa att jag kunde lika gott resa
hem genast. Jag vred näsan till tolv pån och då
sa dom att jag skulle gå, annars kom polis, och
jag gick rakt ut genom ett fönster så skärvorna
yrde om mej, men så märkte jag att jag hade glömt
min helgdagskäpp och skulle gå in och hämta den
och då klev jag rakt in i ett annat fönster, så det
var tur att jag fick behålla örona. Käppen är borta
för alltid den, och ändå hade den silverbeslag och
hornkrycka. Och folk var det så en inte kom fram.
Och så klev jag in genom tre fönster till — om
det bara hade funnits en vägg, så att jag fått ryggen
fri, så vill jag se den som hade torts lägga händer
på mej, men rätt som det var kom en vakt och sa
att jag skulle följa med till polisen, men där var
dom hyggliga och sa att jag skulle se mej för, det
här var inte som att gå på bondvischan, sa dom.
Bondvischan, sa jag, ä I oförskämda mot en
skärgårdsbo som har seglat både på London och Paris,
sa jag. Kan I inte hjälpa mej och Pettersson, så
vi får en bit mat utan att bli utskällda, sa jag, men
i detsamma kom Pettersson in på samma kontor —
han hade klivit in genom ett halvt dussin glasväggar
och såg ut som en stucken gris. Men hyggliga var
dom och sa att det inte var bara landsortsbor som
gick in genom fönster, utan gamla vana stadsbor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/motaft/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free