Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äventyr på Korsika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenblock och om en stund såg jag en by högt uppe
på en sluttning på andra sidan en djup ravin. Det
var Asco, vars hus tycktes vilja klättra förbi varandra
uppför branterna, en liten samling gråa, uråldriga
liksom förvittrade byggnader, vilka tycktes
obebodda.
Men vägen började bli besvärlig för mina då
ganska reumatiska ben och en aning av ånger över
mitt tilltag att ge mig ut på egen hand flög genom
min hjärna. Men fan skall ge sig! Man är väl
smålänning!
Det är inte lätt att följa en mulåsnestig på
Korsika och värst är det att gå nedåt. Min väska
besvärade mig ohyggligt. Jag svettades som en neger.
Och när jag äntligen hunnit till dalens botten och
på en spång för åsnor, icke för människor, tagit mig
över en vilt forsande liten bergbäck, började
berg-bestigningens mödor. Det började regna igen och
luften tjocknade. Jo, det vore just trevligt om det
till på köpet bleve dimma! Men lyckligtvis har jag
ju både kar... O, alla demoner! Jag har ju glömt
både karta och kompass i min kappa i mr Juliens
bil!
En ung kvinna mötte mig på stigen. Lätt som
en gasell gick hon i terrängen, fast hon bar ett
stort bylte på huvudet. Hon såg ut som en arabiska.
Jag frågade henne om jag skulle kunna få vila
någonstans i Asco, få tak över huvudet och mat.
Hon skakade på byltet, log och sade något på sin
dialekt som jag ej förstod. Jag bad henne tala
långsammare och frågade efter ett värdshus. Och
slutligen lyckades jag urskilja »Abbé Trojani».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
