Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äventyr på Korsika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trasa, jag stapplar. Två små bäckar går jag över.
Diset lättar. Jag närmar mig en skog av korkekar.
De röda såren efter barken lysa röda. Alltså är
det en skog som utnyttjas. Således måste jag vara
i närheten av människor. Men vad menas med
närhet? Fråga en bonde på Korsika, fråga en bonde i
Norrland! Nära kan betyda en kilometer och det
kan betyda en mil.
Stigen kantas alltmer av buskage. Det doftar av
ett otal essenser. Diset är borta.
Jag är i maquisen. Stigen leder rakt in i den.
Nu når den mig över huvudet. Nu går jag i
skymning. Men solen är ännu icke nere. Tvärtom — jag
ser den belysa en bergssluttning långt borta, då
jag kommer till en glänta i snårskogen. Från denna
glänta dyka flera stigar in i djungeln. Jag väljer
den som tycks mig mest använd. Men den smalnar
snart. Jag går på botten av ett hav av kaprifolium,
slån, ginst, nyponbuskar, ormbunkar, myrten,
hagtorn, ljungträd. Ekar och plataner skugga då och
då stora områden av maquisen. Snart blir det mörkt.
Misstar jag mig, eller börjar inte stigen bli otydlig
redan?
Jag måste vila fem minuter och röka en
cigarrett. Jag slår mig ned på en mossig sten vilken
befinnes vara ett stort barkstycke, som legat här
och multnat kanske i många år. Fram under
barkbiten springa oräkneliga spindlar, ett par ödlor, och
— var det inte en näbbmus? Jag börjar studera
marken närmare och lutar mig framåt medan jag
går. Jag har förut icke observerat det myllrande
liv som bildar maquisens botten. Snokar, paddor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
