Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äventyr på Korsika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sniglar, gräshoppor, igelkottar, vesslor, lövmaskar,
råttor! Åt vilket håll jag än ser, rör det sig, kräller.
Och luften är blytung av dofter. Jag har inte heller
märkt surret av ollonborrar, humlor, sländor, flugor,
getingar och bin — men jag har icke blivit anfallen
och för resten varit alltför upptagen av min
belägenhet. Den är sorglustig, inte sant. Jag måste
verkligen skratta åt min dumhet att ge mig ut så
här som en barnunge. Men jag skall inte göra om
det — snälla mamma, Albert skall aldrig göra så
mer!
Den dominerande växten blir plötsligt en för mig
okänd med vita blommor i massa, klibbiga av någon
saft — och rätt som jag går, stöter jag på en gren
av en nyponbuske som skär mig rakt över näsan. Ett
par bloddroppar rinna sakta ned i mustascherna.
Och var är stigen för övrigt? Det skymmer snabbt
så här sydligt. Lysmaskarna börja locka varandra
med sina gulgröna lyktor. En läderlapp stryker av
sin kyla på min panna. Grodorna börja sjunga ut
sin melankoliska kärlek. En uggla låter långt borta
— nu är här kolsvart. Skall jag reda mitt läger
bland snokar och ödlor? Stigen är för länge sedan
borta, marken tycks vara betäckt med en matta av
snärjande lianer och kardborrar.
Med ens slår det mig att jag icke ett ögonblick
tänkt på att ropa på hjälp. Kanske bor folk i
närheten!
Jag drar eld på en tändsticka för att se, hur
mycket klockan är — och framför mig sticka två
getter fram huvudena ur snåret. Bländade av det
plötsliga ljuset göra de helt om och försvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
