Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äventyr på Korsika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bräkande. De tycktes nästan slå volt baklänges. Någon
herde måste väl vara i närheten.
Jag ropar Holá — holá! Ho! Jag poar på
bond-svenskt jägarmaner, jag skriker på hjälp och tycker
att jag är en stackars fattig eländig liten pojke
från Kalmar län, som har kommit på förfärliga
avvägar i livet.
— Holá! Au secours! (Hjälp!)
Jag är bara rädd att bli hes till stumhet av detta
skrikande och beslutar att spara mig.
Jag tänder en cigarrett och drar ett par djupa
halsbloss.
I detta ögonblick blixtrar ett klart ljussken rakt
in i mina ögon och bländar mig. Ljuset kan på sin
höjd vara tre meter avlägset. En skarp röst frågar:
— Qui va lá? (Vem där?)
— En främling som gått vilse i er maquis, svarar
jag mellan skratt och gråt.
— Stå stilla! Rör er inte! Jag kommer genast,
svarar rösten. På franska, utan dialekt.
Om några sekunder hör jag försiktiga steg bakom
mig- Jag tänder en tändsticka och ser ett ansikte,
skäggigt och leende, jag anar en svart
sammetskostym med silverknappar i västen. Stickan slocknar.
— Ni har tur, min herre, säger rösten ur mörkret.
Kanske skulle ni inte ha överlevat en natt i maquisen,
som ni är kostymerad och genomvåt är ni också.
Tag nu fast i den här bösspipan, följ mig och gå
försiktigt! Känn er för! Intet oöverlagt steg! Vi få
resonera, då vi kommit under tak.
Under tystnad mitt igenom sorlet av maquisens
tusen nattliga röster treva vi oss fram vid skenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
