Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äventyr på Korsika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något liknade hennes, Tekla, förklarade hon att det
uppkallats efter en herdinna ur en gammal
korsikansk saga. Hon hade dött av kärlek, tilläde hon
och log ett mångtydigt leende, vackert och vemodigt
på en gång.
Jag tog avsked — om ersättning kunde ju ej bli
tal. Men jag lovade skicka vykort från mitt avlägsna
land, och det har jag gjort.
Jägaren och jag, denna gång med hans hund i
sällskap, avlägsnade oss. Han hade affärer i Asco
och ville följa mig till det ställe där mr Julien
med all säkerhet väntat hela natten.
Vår promenad gick lätt och lekande och på kortare
tid än två timmar. Han upplyste mig om att den
skog, där jag irrat omkring, hette Forêt de
Carozzica. Det namnet glömmer jag nog aldrig.
Mycket riktigt! Mr Julien satt och sov i bilen.
Han hade inte alls varit orolig: En man som rest
så mycket som jag borde väl kunna reda sig i en
liten maquis på Korsika. Han hade förstått att jag
gått vilse och naturligtvis skulle få hjälp så
småningom. Vid avskedet från den hemlighetsfulle jägaren
kunde jag icke låta bli att tvinga på honom en
utmärkt vacker finsk puukko av äkta
Kauhavatillverkning, vilken i åratal följt mig på mina resor.
Vi rökte en cigarrett, drucko av mr Juliens
frukostvin, togo avsked och åtskildes. Min tacksamhet var
stor och jag försökte uttrycka den, men min räddare
kunde icke se något mera märkvärdigt i hela
händelsen än att jag haft tur i ovanligt hög grad. Jag
måste vara född med segerhuva (né coiffé). Adjö,
herr jägare utan namn! Och tusen tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
