Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SPÖKET.
— Vill inte Engström komma inom hos mig i kväll
och äta lite ål och dricka en kask ovanpå? Det
kändes så ensamt och inte stod det något i
Östhammarstidningen heller, så jag hade rakt tråkigt.
Jag har bett Mattson och Josefsson också.
Jag tackade och lovade komma. Pråmskeppar
Vestlund var en 70 års man, änkling för andra gången
och med rik erfarenhet även på andra områden i
livet. Seglat hade han gjort sedan han inte var
stort större än ett öskar och han ljög ihop
berättelser från sina världsomseglingar med djupt allvar
i ögonen och i sävlig, vederhäftig ton. Han ansågs
vara en man att lita på i alla väder.
Högst i byn bodde han och hade utsikt över
skärgården åt alla håll. Han hade försökt tota till en
trädgård framför stugan, men det var bara potatis
och ett par knotiga sötäppleträd som tålde vindarna.
Utom förstås den stora törnbusken, som växte
alldeles vid knuten och var hans stolthet. Den var
också märkvärdigt kraftig, och när sommaren klädde
den med rosor var den värd att se på. Nu stod den
och bjöd taggarna åt höstens första snöyra och var
mörkröd av nypon.
Vid sjutiden syntes våra stormlyktor röra sig i
mörkret mot det gemensamma målet. Snöblandat regn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/motaft/0190.html
