Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från konstnärsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
impulsiv och kunde bli vit av vrede, men i nästa
ögonblick kunde rörelsens tårar pärla fram ur
ögonens knappt synbara springor och han log så
oemotståndligt förlåtande och bedjande om förlåtelse,
medan hans drag blevo en solvargs och han placerade
ena handens fingertoppar på sin spetsiga nos, att man
måste skratta med.
Vi sammanträdde den tiden på Hôtel Continental
och drucko mycket punsch och många konjakstoddar.
Jag fick rykte om mig att tåla mycket, men jag
hade också varit klubbmästare i Östgöta Nation i
Uppsala, en erfarenhet som kom mig väl till pass
och endast tycktes stärka min kraftiga
smålandsfysik. Klubbens magister bibendi var den blide och
försynte Olle Sörling, vilken utförde sitt uppdrag
med samma skicklighet och förunderliga ordentlighet,
med vilka han ritade av sina fornsaker.
Och vilka vördnadsvärda gubbar blev man icke
kamrat med! Deras vänlighet styrkte ens självkänsla
på samma gång som den befäste den solidaritet,
som var utmärkande för klubben. En del såg
visserligen »höga» ut, till exempel Georg von Rosen, och
jag gick många år och inbillade mig att han hade
något speciellt emot mig, ty han hade aldrig sagt
ett ord åt mig. Men då jag som medelålders herre
gått igenom en mycket farlig operation och låg på
sjukhus, sände han mig ett förtjusande och
hjärtevarmt brev, i vilket han på det mest rörande sätt
önskade mig hälsa och krafter. Man bör tänka sig
för många gånger, innan man bedömer en människa
slutgiltigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
