Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från konstnärsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnade berätta från början, fast inledningen blev
väl lång.
Alfred Bergström hade kommit från Paris
medhavande Gauguins bekanta litografiserie från Tahiti
för att visa den moderna konstens dekadans i
Frankrike. Han tog den med sig på klubben en torsdag
och många förfasade sig över den avgrund av
dålighet, som gömde sig i Gauguins blad. Bergströms
avsikt var att förstöra dem, och jag tror att hans
indignation var ärlig och äkta. Men jag fann dem
utmärkta och bad att få dem. Ty det vore ju dumt
att riva sönder saker med temperament i, även om
de icke gingo i den dåvarande akademiska stilen.
— Ja, gärna — vill du ha sån förbannad smörja,
så kan det vara rätt åt dig, sade den gode Alfred.
Han var verkligen upprörd över att förevisningen
av bladen icke haft samma effekt på alla. De äldre
och äldsta — ja, flertalet hade för resten icke
bevärdigat dem med en blick utan helt enkelt låtit
dem gå vidare till nästa man.
Jag var som sagt mycket ung och ganska ilsken,
begärde ordet och bad att nästa torsdag få hålla
föredrag om Gauguins Tahitistudier. Många hyssjade
men C. L. förklarade, att klubben borde vara tacksam
att få höra en ung röst för en gångs skull.
Mittemot mig satt min gamle vän John Kindborg,
röd och trevlig och som vanligt åtföljd av sin dogg,
som kunde säga »djävlar anamma» för en sockerbit
med samma rutin som en gammal ateist och svärjare
för ett halvstop finkel eller inför en kolportör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
