- Project Runeberg -  Mot hemmet. Ett halfglömdt julminne /
14

(1892) Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 14 —

äfventyr, som vi upplefvat Det var likasom litet snöpligt att
komma hem med bara fantasi som behållning efter en så
äfventyrlig resa, oeh jag började önska att vi skulle åka in helt
litet, — bara till namnet, — eller åtminstone möta ett halft
dussin vargar. Yid närmare eftertanke stannade jag vid den
senare önskan, dels emedan jag icke trodde att vargarna voro
så farliga, dels emedan jag ännu icke sett vargar på nära håll.
Och jag hängaf mig åt en viss smickrande och behaglig känsla
att sväfva i stor fara, medan de där hemma sofvo sin söta sömn
och trodde att vi gjorde likaså på något trygt gästgifveri.

När jag igen fått tankarne riktade på hemmet, stannade
de där, trots att Lycksalighetens ö alt fortfarande vinkade mig
med ett helt färgrikt fyrvärkeri högt uppe på natthimmeln.
I stället för den stolta känslan af fara nyss, togs jag fången
af ett mycket mildt välbefinnande vid försmaken af julens
landtliga fröjder. Julen hade under min barndom alltid utgjort
en fest med blida, välvilliga oeh varma känslor. Jag såg min
gamle far tina upp och stråla af tyst och hjärtlig vänlighet,
min mor hade idel goda ord, och vi barn fingo rara julgåfvor
och hälgdagsmat under långa veckor. Min sextonåriga
världssmärta hade ännu inga djupare rötter, jag kände mig glad åt
att världen fått en återlösare och jag ville fira hans födelsefest
med det rätta, varma sinnelaget. Jag emotsåg med en viss
fridfull glädje själfva andaktsstunderna på de stora hälgdagarna,
beslöt att deltaga i dem med fullt hjärta och därigenom göra
mina föräldrar en särdeles glädje. Jag vill trycka tillbaka
djupt i mitt inre alla rebelliska, fria och moderna tankar, som
lifvet i lärdomsstaden ofrivilligt väkt hos mig och än en gång
som ett godt barn njuta julfriden i mitt gamla, goda hem. Det
värj också den rätta stämningen, hvarur min predikan frampå
nyåret skulle uppstå, och som sedan med ett slag skulle
fàr-jiytta| mig från barnkammarsidan högt upp på tinnarna af
anseendets tempel.

Jag slöt ögonen och tykte mig redan nalkas hemmet.
Där hade vi utgården till vänster om vägen, där begynte
tallskogen och om" tio minuter skulle vi åka in på gårdsplanen.
Jag hörde alldeles tydligt Kastors onda skall på afstånd och
fägnade mig på förhand åt omslaget i hans beteende, när ban

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mothemmet/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free