Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 —
fick reda på hvem som var i antågande. Därpå skymtade det
]jus mellan stammarna, och vi åkte ut från tallskogen, fram
genom allén, ackompagnerade af hundskallet. När vi skulle in
på gårdsplanen mellan grindstolpama som stodo där
halfdrunk-nade i drifvorna, mötte oss Kastor med en attack på hästen.
Strax därpå kände han igen min röst och hans ilska gaf rum
för en glädje, så full af vänlighet ocli så våldsam att jag med
händerna fick lof att hindra honom slicka mig i ansiktet. Han
gjorde höga skutt kring släden och upp i den och fägnade sig
så, som aldrig någon människa ännu gjort eller kommer att göra.
Lockade af bjällerklangen och Kastors glädjetjut, kom
tjänsteflickan Greta ut i farstun med ett ljus i handen. I
tamburfönstret såg jag späjande ansikten, och när vi stannade
framför trappan, dykte mors gamla, kära och vänliga ansikte
upp strax bakom Gretas, och ljusskenet föll varmt på hennes
fina rynkor och slätkammade, gråsprängda hår. Hon nästan
sprang utför trappan och ropade:
— Karl, —! Är du redan här! Kära Karl, välkommen!
Efter henn9 kommo syskonen ut i den kalla
vinterkvällen, utan att ha hunnit taga på sig en sjal engång. Men
pappa blef kvar inne i tamburen och bolmade tobaksrök mot
rutan. Hans flintskalle glänste i taklampans sken, och genom
de öppna dörrarna slog i ett moln af imma hemmets
välkomsthälsning ut emot mig. Den kom i en varm doft af
julklappslack, skurning och vörtbröd; och jag var särdeles känslig för
den efter min långa färd i kölden. Med förtjusning igenkände
jag sedan starkare än alla andra den egendomliga lukt, som
bara fans hemma på Hanneberg, som var ingrodd i möbler och
kläder, som hörde till hemmet och till familjen, och som icke
fans annorstädes i bela världen. Man behöfde alls icke vara
någon stöfvare för att känna igen den, och i den doften slog
min barndom mig till mötes med hemmets hela trollkraft och
innerlighet.
Mor kyste mig på mun och drog sig helt förvånad
tillbaka.
— Kors i alla dar! Jag tror du fått mustascher, Karl!
Systrarna trängdes kring släden för att få se mig och mina
mustascher, och när jag stigit ur, fann jag till min outsägliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
