Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
fröjd att mina rimfrostmustascher icke smulto bort, utan läto
fingrera och vrida sig så mycket jag behagade. Jag snöt mig
utan att få dem i handen och beredde mig till ett
imponerande intåg i det gamla hemmet. Far mötte mig i farstuu, och
jag snurrade upp ett par ansenliga knäfvelborrar för att kunna
gifva honom hälsningskyssen.
— De där rakar du bort i morgon dag, — det passar j
sig inte för skolpojkar! sade far afkylande och kyste mig leende.
Han kallade dem icke ens mustascher, utan bara de där!
Jag glömde dock hans ovänlighet så godt som genast, ty
i tamburen såg jag farbror Ramsenius och Anna, hvilka voro
hos oss på besök i kväll. Farbror klappade mig leende på
axeln och välkomnade mig, men Anna drog sig blygt tillbaka
i ett slags skumrask och jag kunde omöjligt se hvad hon tänkte
om mig och mina mustascher. Det där skumrasket, som dolde
henne, föreföll mig mycket märkvärdigt och jag fick en helt
liten misstanke att jag bara drömde altsammans, då det i
detsamma hördes ett buller och dån som skulle hela huset störtat ’
in. Golfvet gaf vika under mig, det hördes ett brus sorn af
vatten, och jag förlorade alla mina kära ur sikte med detsamma.
Nästa sekund hörde jag Mattis röst och kände en hand, som
ruskade mig i pälskragen: „Fort upp! Skynda på, så att
släden inte sjunker!"
Jag såg mig yrvaken omkring och fattade alls icke hvad
som händt, innan jag strax framför släden såg en mörk kropp,
som arbetade i jämnhöjd med mig själf. Ett litet stycke bakom
mig stod Matti på isen och ruskade mig i kragen.
— Här ä’ vi nu i sjön! berättade Matti kort hela
sammanhanget.
I ett nu var jag på benen och drog ofrivilligt pälsen
af mig för att vara ledigare i mina rörelser.
— Släpp inte pälsen i vattnet, ropade Matti, — vi
behöfva nog våra kläder torra i natt!
Matti stod bakom släden och höll i den af alla krafter för
att hindra den glida ner i vaken efter hästen. Jag var också
ute från släden inom ett ögonblick och tog i med att hjälpa Matti.
— Håll i släden så länge, så skall jag göra lös
fimmel-stängerna! kommenderade Matti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
