Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 21 —
mördare, ty enligt min öfvertygelse kunde han aldrig hålla ut
en half timme till i vaken. Och det var en för sorglig
dödskamp jag skulle bli vittne till, utan att kunna hjälpa honom
ett grand. Jag satte bela mitt stora skuldmedvetande och
medlidande i en smekning, som jag gaf hon.om, men han
skakade bara på hufvudet, nästan vred denna gång, och gaf upp
ett stönande skri, så förfärligt, att jag ryggade långt tillbaka
från vaken, i tron att ban skulle anfalla mig, där han iåg.
Men så blef han åter lugnare och såg på mig bedjande.
Då lyste en lycklig tanke upp min mörka sorg, jag
lämnade hästen för några ögonblick och Jyckades få fram ett
stycke bröd ur vår matsäck i släden. Samtidigt föll det mig
in att jag kunde anlita min halftömda konjaksflaska för att
mildra den köld, som alt mera trängde mig genom benen.
Hvarför icke med detsamma gifva hästen af den? Nästa
ögonblick matade jag den genomfrusna, stackars kamraten med
bröd, doppad i konjak. Han lät sig min förplägning väl
smaka och skydde alls icke brödet förr dess starka spritlukt.
Det var mig en sällsam lättnad att inkrupen i min päls med
hästens hufvud på min arm, dela med honom min matsäck och
min medsmugglade konjak, hvilken tyktes bekomma honom väl.
Han blef lugnare under behandlingen och slickade begärligt
mina händer, när jag af vårdslöshèt spilde ut konjak öfver dem.
Det kunde vara en timme sedan vi åkte in och en half
sedan Matti lämnade oss. Ännu syntes ej ett spår af honom,
och jag började förtvifla. Hvarför satt jag här och underhöll
den dödsdömdes lif? Var det då inte långt bättre att jag också
gaf mig i väg för att rädda mitt eget lif undan kölden?
Kanske också att jag lyckades skaffa snabbare bjälp än Matti!
En enda blick på min stackars kamrat kom mig att ändra
tankar fullkomligt. Det hade varit ett brott, som skulle plåga
mig hela mitt lif igenom, om jag nu öfvergaf honom. Jag
kände mig nästan färdig att frysa i hjäl här bredvid honom,
om det gälde.
Inom kort hade vi två tömt konjaksflaskan och jag kan
heligt föi-säkra att hästen fick brorslotten. Under pausen,
som följde efter välplägnaden kom jag att tänka på livad de
där hemma skulle sagt, om de sett mig här ute på Saimaisen,
Mot limmet. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
