- Project Runeberg -  Mot hemmet. Ett halfglömdt julminne /
23

(1892) Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 23 —

nen, ser ni! Men det var ja skada på den fina koüjaken, nog
hade ju vanligt bränvin varit bra nog . . .

När vi hållit på och gnidit hästen tils vi blefvo trötta,
tog Matti fällarne af honom och öfvertalade honom i vackra
ordalag att resa sig upp. Han gjorde ett par styfva försök
och förblef liggande. Då togo karlarne i honom, hade honom
att sitta först, och sköto honom sedan upp på benen från den
sittande ställningen. Och märkvärdigt nog, benen höllo, så
styfva de än voro. Matti ledde honom omkring på isen under
smekande tilltal och spände honom slutligen för släden.
Försiktigt uppsökande den starka isen längs stränderna, kommo
vi fram till gården, där Matti funnit karlarna. Där sattes
hästen in i stallet, och Matti gned honom tils det blef ljus
dag, medan jag sträkte ut mig i gårdens främmankammare

och upptog mina afbrutna drömmar.

•» *

Vi kommo hem ungefär samtidigt som vi skulle gjort,
ifall vi tagit den längre omvägen långs landsvägen.

När vi åkt in i tallskogen, tio minuters väg från gården,
frågade jag Matti om han tykte det var vardt att vi alls
omtalade hela vårt äfventyr.

— Ja nå, sade Matti, det är alldeles som herrn vill.

— Kan du inte få ovett af din far, för att du varit
nära och dränka hästen?

— Det kan jag nog, sade Matti.

— Och vore det kanske inte bättre om ingen fick veta
af altihop?

— Nå, det beror nu alldeles på herrn.

— För kanske vi också få ovett båda två hemma hos oss.

— Ja ja, nog är det väl som herrn säger.

— Så berätta vi då inte om saken för någon.

— Nej: Nog är det bäst så.

Hemma blef jag mottagen med öppna armar, men hade
inga mustascher att imponera med vid inträdandet i de gamla,
låga rummen. Inte häller fans farbror Ramsenius och Anna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mothemmet/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free