- Project Runeberg -  Året 1789. (Ett sorgspel under Gustaf III.s regering). Historiskt-dramatiskt försök i 4 akter, jemte ett förspel /
2

(1858) [MARC] Author: Philipp Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

del mina ingifvelser, mitt vetande, min förtrolighet
med personer och förhållanden, som slår med häpnad
de enfaldiga! Mitt rykte steg! Jag reste mig en thron
på menniskornas vidskepelse! De dåraktiga! De
förneka Gud och tro på spöken, skryta med upplysning,
som Voltaires och Rousseaus lärjungar och lyssna med
ängslig, spänd uppmärksamhet till spåqvinnans
uppenbarelser. Så dyrka de på samma gång Gud och
djef-vulen! Sina framtida öden vilja de utforska och
glömma den flyende stunden, blinda för ögonblickets faror,
som insnärja deras fötter och bereda dem en säker
undergång! Rycka vilja de från framtiden det
ogenomträngliga täckeise hvarmed vår omsorgsfulla moder,
naturen, välgörande höljt den gryende dagen! Men är denna
slöja verkligen ogenomträngligt Jag sjelf famlar i
mörkret och vet intet svar på frågan! Tillåter kanske
den Allvetande, att en flik af slöjan lyftes — men
alltid till mehn och förderf för den fräcke nyfikne!
Jag tycker mig bedraga menniskorna — men mina
spådomar slå in! Jag tycks väl ha dessa spådomar i
mitt våld — och häpen måste jag bekänna, att
uttyd-ningen för det mesta icke hör mig till; — jag
känner hur den lede fienden talar ur mig för att fresta
och förföra och draga menniskorna till afgrunden! Jag
spår rikedom — och den föruärfvas— genom brott:
— jag varnar för den stundande faran — den skall
förekommas genom brott — och faran är verkligen
för handen! O, förbannelse öfver denna existens, som
uppkallar olycka öfver tusende ock aldrig gjort någon
lycklig! Klockan slår tolf. Hör! midnatten är inne!
Stormen hviner, det är ett oväder, som om helvetet
lössläppt sina legioner! Ingen lär komma mera! Jag
söker min bädd utan att få hoppas sömn och hvila. Vilda
fantasier jaga hvarann i min hjerna. När skall
ändtli-gen dödsengeln komma till min frälsning. Jag är så
utledsen vid detta lifs äckliga gyckelspel! (hunden
morrar) Ändå någon! (tre slag på dörren) Polisens signal !
(hon trycker på en fjeder bredvid sig; dörren springer
upp) Se, Herr Polismästarn i högst egen person på
denna nattliga timma! hvad kan det betyda? Kanske
jag skall spå sjelf va Lagmannen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:31:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mp1789/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free