Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungen (leende). Tycker du det, Elis? Jag tycker
det sjelf! Jag har misstagit mig en gång i dylika
förutsättningar, det var riksdagen 1786; genom bitter
erfarenhet har jag Gudilof emellertid kommit till riktigt
erkännande af min ställning till Adeln och Folket;
1772 folkets afgud som den, hvilken återgifvit Sverige
ordning och lugn efter partiernas besegring, som
sön-dersleto fäderneslandet, vandrade jag, medveten af mina
förtjenster, obeirrad min bana! Jag ville gifva mitt
folk en lysande ställning bland Europas makter, mitt
hof blef det gladaste näst efter det af Versailles; jag
beskyddade konsten och vitterheten, hvilka för första
gången funno sig hemmastadda i Sverige; — genom
theatrarna ville jag äfven bereda folket nöje och
angenämt tidsfördrif; allt det der kostar pengar, det är
sant, och Icke obetydliga skulder hade jag kontraherat
— men hvilket lappri mot det jag derför
åstadkommit ! Jag hade räknat på folkets tacksamhet, men föll
86 som från skyarna, då en förfärlig oppositionsliga,
under benämning ”Patrioter”, samma partiandans
hy-dra, hvilken jag med 72 ansåg för alltid tillintetgjord,
höjde sitt hufvud.
Schröderheim. Jag vågar likväl replicera Er
Maj:t, att Patrioterna ha ringa slägttycke med
frihetstidens Hattar och Mössor; korruptionen är hos
Patrioterna bannlyst; jag vågar till och med tro, att det
är ett uppriktigt, om ock missförstådt nit för
fäderneslandets bästa, som dikterar deras mått och steg.
Konungen. ”Rien que facon de parler, cher Elis”!
Den gamla partiandan glöder ännu under askan! Du
vet, att jag efter dessa yttringar af opposition på
riksdagen 86 icke ens vågade framlägga vår bryds^mma
penningeförlägenhet och afskedade Ständerna hals
öf-ver hufvud! Likväl behöfde jag pengar, mycket
pengar! ”Que faire”? Jag kastade mig på Ryssland, då
på Finska sidan alldeles utblottadt på försvarsmedel,
för att tvinga det genom öfverraskning till en för mig
och Sverige ärofull fred. Jag ville på detta sätt
anskaffa de bristande tillgångarna och imponera på den
oroliga Adeln. Finska arméens upprorsanda tillintet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
