- Project Runeberg -  Året 1789. (Ett sorgspel under Gustaf III.s regering). Historiskt-dramatiskt försök i 4 akter, jemte ett förspel /
57

(1858) [MARC] Author: Philipp Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Schröderheim. Jaså! Mitt allvar tycks Er
till-gjorde och löjligt? Skratta, Madame, skratta så
mycket Er lyster — medan tider är — ty äfven
tårar-nes tid torde icke vara långt borta.

Fru S. (ser flat på honom). Hvad vill allt detta
betyda, Elis? Hvartill denna besynnerliga inledning?
Om du har allvarsamma bekymmer, hvar finner du
ett mera deltagande hjerta än mitt, din makas? —
Ah! Nu gissar jag orsaken till din smärta! Du har
förlorat ~ hvad jag anser för vinst — din konungs
ynnest! Är det icke så Elis? O, om det vore såväl!
O, om det blott vore detta som trycker din själ -—
sörj ej, min Elis! Du har hittills blott känt din
Charlotte som lyckans bortskämda barn; pröfva henne i
motgången — och du skall vid din sida finna en
qvinna, som eger nog styrka att gemensamt med dig
uppföra ett lyckans tempel på fastare grund än en
konungs nåd!

Schröderheim (for sig). O. hvilka q val!

Fru S. Jag vet mig ega kraft att kunna arbeta
för oss och vårt barn, att kunna förvärfva vårt
lifs-uppehälle i mitt anletes svett! Den innerligaste af
mina böner skulle då vara uppfylld — den skugga,
som stått störande oss emellan, skulle då för evigt
vara undanröjd; din makas och ditt barns
innerligaste kärlek, privatlifvets lugn och oberoende skulle
tu-senfaldigt ersätta dig den förlorade, inbillade,
glittrande och skenfagra lyckan!

Schröderheim. Den skugga, Madame, som
skiljer oss åt, är icke längre mitt förhållande till
konungenr, hans gunst eller ogunst — det är min smärta
öfver Er lättfärdighet, Madame!

Fru S. (stött). Väg bättre Era ord, min Herr
gemål, och glöm icke den aktning, Ni är skyldig Er
maka.

Schröderheim (strängt). Ni har sjelf förspillt den,
Madame!— Jag vet icke i hvilken grad Ni är
brotts-lig––––

Fru S. (med hån). Brottslig? — Arma Elis,
jag tror du yrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:31:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mp1789/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free