- Project Runeberg -  Året 1789. (Ett sorgspel under Gustaf III.s regering). Historiskt-dramatiskt försök i 4 akter, jemte ett förspel /
60

(1858) [MARC] Author: Philipp Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig, så är det den, att jag, ledd af ett alltför eldigt
temperament, aldrig förmått dölja mina sympathier
och antipathier — Att hvad som ängslade min själ
och hvad som hänryckte den, hvad som förtjuste mig
och hvad som bekymrade mig, oviikorligen frambröt
ur mitt innersta, som källan ur klippan.

Schröobrheim. Erkänner ni det ändtligen, fastän
för sent, Madame?

Fru S. Men så kände Ni mig, då Ni sade Er
älska mig, då Ni begärde min hand! Det var icke
blott till mina dygder Ni friade — äfven mina fel
måste Ni taga med på köpet, — om min eldiga
frihetsandande själ skall räknas till dem. —

Schröobrheim (med uppriktig smärta). O! jag har
älskat dig så högt, så innerligi, Charlotte — äfven med
dina fel, men jag har aldrig förtegat hur mycket jag
fruktade följderna af detta oroliga lynne, din sårande
öppenhjertighet — som, jag förutsåg det, — måste
medföra vårt förderf. Jag varnade dig och
hoppades allt ännu — jag kunde icke tro dig ständigt döf
för klokhetens röst.

Fru S. (leende). Monsieur, Ni glömmer Er, Ni
faller ur Er rél, Ni utbyter det fiendtliga Madame,
mot det vänliga Charlotte, det förhatliga Ni mot det
förtroliga du; Ni glömmer den vrede och
förolämpade äkta mannen, och den fordna älskaren tar ut sin
rätt. Låt det nu också förblifva så och det
framfarna vara glömdt för evigt! (hon räcker honom
handen).

Schröobrheim (skjutande tillbaka hennes hand).
Glömdt? — Aldrig, Madame! Hvarje band oss
emellan är upplöst — och Ert barn af mig erkändt för
Bruces bastard! (han vill gå.)

- Fru S. (förtviflad, sjunker i en stol). O, för
mycket! för mycket!

Schröderheim (för sig). Jag måste härifrån, min
kraft sviktar — och ändå kan jag icke skiljas så från
henne!

Fru S. Nej, Elis! så djupt du än sårat mig, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:31:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mp1789/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free