Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny fransk författare, Marcel Proust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man hos honom skulle finna vare sig stildrag eller teser ur
mästarnas förråd — jag ger honom dessa båda till faddrar, att han icke
skall stå alldeles ensam i det stora vimlet. I den långa raden
författare, som genom katastrofen fått sin bana bruten, framträder
Marcel Proust som en så självständig, så utsökt förfinad och
högtsyftande företeelse, att den del av hans stora, redan fullbordade verk,
som han lyckades få utgivet innan järnridån föll, synes mig vara
värd att omnämnas även hos oss. I en handbok, som
Nobelbibliotekets föreståndare haft vänligheten bistå mig med, uppgives han vara
son till en professor i medicin, medan hans födelseår under nuvarande
förhållanden icke kunnat uppletas. Redan 1896 utgav han, med
förord av Anatole France och illustrationer av Madeleine Lemaire, ett
praktverk in-quarto (15 francs) Les plaisirs et les jours
— som han numera visserligen icke vill förneka, men vars
”överdrivna oblyghet” han ej kan underlåta att känna sig en smula
betänksam inför. Anatole France roade sig med anledning av detta
verk att döpa honom till ”en sedefördärvad Bernardin de Saint-Pierre
och en oskuldsfull Petronius”, och Edouard Rod fann att boken röjde
frändskap med La Bruyère. För övrigt har han översatt och skrivit
förord till en del arbeten av Ruskin och tid efter annan
offentliggjort artiklar i tidskrifter och dagliga tidningar, framför allt i Le
Figaro, som tog hand om hans förstlingsprov. Denna tidnings ledare,
Gaston Calmette, han som mördades av M:me Caillaux, har fått sig
tillägnad den roman jag här kommer att behandla, som tack för det
bistånd han lämnat författaren genom att bereda honom tillfälle
att leva borta från Paris och ägna sig åt det väsentliga. Det finnes
i Les plaisirs et les jours ett slags skiss, Fin de
Jalousie, till ett av kapitlen i hans roman, likaså i förordet till hans
översättning av Ruskins Sesam och Liljor utkast till ett annat.
Under de många år som förflutit sedan denna bok utkom har Marcel
Proust vuxit i en av böjelse och känslig hälsa påbjuden avsöndring
från livet med människor, hans synkrets har vidgats inåt, i det han
inskränkte dess yttre gränser — ur sina lidanden under ensamhet
och tystnad har han hämtat kraft till att skapa personliga verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
