Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny fransk författare, Marcel Proust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timma tidigare än under veckans övriga dagar. ”Min tant hade så
inlevt sig i vanan av denna rubbning av hennes vanor en gång i
veckan, att hon höll på denna vana fullt lika strängt som på de andra.
Hon var så förträffligt ”inkörd”, som Françoise uttryckte sig, att om
hon någon lördag blivit tvungen att vänta på frukost till den
sedvanliga timman, detta skulle ha stört henne lika mycket som om hon
en annan dag fått frukosten framskjuten till lördagstiden. Denna
framflyttning av frukosten gav för resten, det kände vi alla, åt
lördagen en säregen prägel av lättsamhet, som var ganska sympatisk.
I det ögonblick, då man vanligtvis hade ännu en timma att
genomleva innan måltiden kom som en befriare, visste man att det bara
skulle dröja några sekunder, innan den förtidiga salladen uppenbarade
sig, en extrafin omelett, en biffstek som man knappast gjort sig
förtjänt av.
Upprepningen av denna oregelbundna lördag var en av dessa små
inre lokala, nästan medborgerliga händelser, som under lugna
tillvaron, i slutna kretsar skapa ett slags nationalband och med
förkärlek tas upp till samtalsämne, till skämt, till historier, som man hade
lov att efter behag bättra på. Den skulle ha kunnat bli kärnan till
en hel legendcykel, om någon av oss haft huvud för det episka.
Ända från morgonstunden, innan man ännu var klädd, utan någon
särskild anledning, bara för nöjet att känna samhörighetens styrka,
sa vi till varandra med gott humör, med hjärtlighet i rösten, med
riktig patriotism:
”Här är ingen tid att förlora, glöm för all del inte att det är
lördag i dag!”
Och min tant, som underhandlade med Françoise och var rädd att
dagen skulle bli något längre än vanligt, sade till henne:
”Om vi skulle laga åt dem ett gott stycke kalv, eftersom det är
lördag.”
Ifall någon vid halv elvatiden tankspridd såg på klockan och sade:
”Åhå, ännu halvannan timma till frukost” — var vem som helst
förtjust att ha svar på reda hand:
”Men vad tänker du på, det är ju lördag, och det kan du glömma!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
