Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny fransk författare, Marcel Proust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare: En kärlekshistoria om Swann. Med miljön
skiftar, om icke stilen så åtminstone författarens berättarton. Den
slöja av något för längesedan förflutet som vilar över första delen,
den fälles här, så att händelser, vilka i verkligheten ligga före i
tiden, bringas oss närmare, såsom hade de skett i går. Den
långsamma takten i första delen avlöses i den andra av ett vida raskare
tempo, en rörligare fart över folk och scenerier. Författarens förut
drömmande ögon knipas ihop och börja kisa skarpt.
Onekligen föras vi i den del av boken som är förlagd till Paris
över många skådebanor, på vilka franska författare redan allt för
ofta gjort oss hemmastadda. Men å andra sidan är det mycket
möjligt, att en läsare, som funnit de mjuka, känslofulla passagerna
i första delen något för smäktande, erfar lättnad vid skärpan och
den snitsiga ironien i romanen om Swann.
Han umgås i en liten klick, som skyr all beröring med den
förnämliga värld, vilken eljest står honom öppen, ett muntert sällskap,
där kärleken och konstnärlig ysterhet håller liv i spelet. Det är
lusten till erotiska sysslor som lett honom in på världsmannens väg,
där han slösade med anden och brukade sin lärdom i konstnärliga
ting för att ge goda råd åt fina damer vid köp av tavlor och
möbleringen av deras hem. Men när han en gång smakat hur det kändes
att umgås med prinsessor, var han inte den som av snobberi eller
undergiven lojhet fann trevnad i de stora salongernas måttliga
förströelser eller drägliga ledsamhet. När han inte längre hade något
att lära eller erfara hos aristokratiens damer, begagnade han sin
ställning bland dem som ett fribrev till en bättre plats på vida lägre
plan. Han orkade inte bemöda sig att finna de kvinnor vackra,
med vilka det förunnades honom nöta bort sin tid — i stället sökte
han komma åt att fördriva tiden med dem han funnit vackra. De
drag han sökte hos kvinnorna i verkliga livet gick stick i stäv mot
dem som väckte hans beundran hos kvinnobilder av de mästare han
satte högst. Själens vemod och djup, ett uttrycksfullt anlete isade
hans sinnen, som av sunda köttet och rosiga kinder lätt sattes i brand.
Han tillhörde den sortens intelligenta män, som söka en tröst eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
