Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Revolter mot fattigdomen.
Vi ha sett att kravet på individuell
frihet brakte feodalsamhället i oordning. Vi finna
också att fattigdomens överhandtagande ledde
till sådana mot ekonomiska förändringar
syftande protester, som ibland slutade med upplopp men
äveri ibland skapade utopier. Så länge som
människan var livegen, godtogs fattigdomen som
hennes lott, emedan den sällan blev tryckande
ända till olidlighet. Fattigdomen var
människans öde. Hon hade sin säng, sin föda och
sina kläder och hoppades icke på något mera.
Men livegenskapens ekonomiska system måste
passeras. Handeln växte från marknad till
marknad, från land till land. Bankirer, fabriksidkare
och affärsmän skördade vinster.
Jordaristokratin började avtyna till följd av de nya
politiska och sociala förhållandena och
pänning-plutokratins därmed sammanhängande
stigande mot ljuset. Det personliga sambandet
mellan godsägaren och torparen gick sin
upplösning till mötes, då nya och för jordägaren mera
lönande metoder att utnyttja jorden erbjödo sig.
Det förhåller sig alldeles som en författare
en gång skrev: »I stället för att ha varit ett
medel till förvärvande av livsuppehälle har
jorden blivit ett medel till förvärvande av profit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
