Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna ro. Hans maka, som låg bredvid honom,
sade då slutligen:
— Det måste vara något, som trycker ditt
sinne, emedan du icke kan insomna. Säg mig,
vad det är.
— Lovar du mig då att icke för någon
kristen själ yppa den hemlighet, som jag vill
förtro dig?
— På mig kan du lita så säkert som på
dig själv.
— Gott! Så vet då, att konung Pippin är
död och att hans son skall ärva riket efter
honom. Men får han väl en gång kronan på sitt
huvud, få vi aldrig någon ro här i landet för
hans ärelystnad och maktbegär. Därför hava vi,
tolv de mäktigaste grevar, sammansvurit oss att
dräpa honom, och när han en gång blivit röjd
ur vägen, då är det jag, som skall bliva konung
här i landet.
Karl, som fortfarande låg dold under sängen
och åhörde hela detta samtal, förstod nu, varför
ängelen hade befallt honom att gå ut att stjäla,
och han tackade Gud, som på detta sätt för
honom uppenbarat den sammansvärjning, som var
riktad mot hans liv. Men grevinnan, som var
en trofast och ädel kvinna, sade:
— Ack, min käre herre, icke är detta rätt
handlat av dig. Du och dina förfäder hava
städse troget tjänat hans ätt, och genom detta
mord sätter du en outplånlig fläck på din
riddarära. Slå därför dessa tankar ur hågen och bliv
i stället en trofast vän åt den unge konungen,
som så väl behöver ett stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
