Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvällen inbröt, reste sig alla och följde påven
till hans härbärge. Slutligen drog sig även
kejsaren tillbaka till sin sovkammare, där redan
förut alla hans trognaste anhängare församlat sig,
väpnade ända till tänderna för att möta
förrädarnes angrepp.
När allt blivit tyst och allt folket gått till
vila, samlade sig greve Reinfred och hans vänner,
bröto hastigt upp dörren till sovkammaren och
störtade in med dragna knivar för att dräpa
kejsaren. Men knappt hade de kommit in, förrän
kejsarens anhängare kastade sig över dem, vredo
vapnen ur deras händer och fängslade dem, nästan
ännu innan de hunnit hämta sig från sin
överraskning.
Därpå leddes förbrytarne fram för kejsaren,
och den gamle Dreia av Petersborg visade på
deras knivar, samt tillade, att dessa voro ett
talande vittnesbörd om, att de ämnat bryta den
högtidligen besvurna landsfreden och mörda
kejsaren. Men Reinfred, som nu hunnit sansa sig,
sade, att allt detta var osanning och att ingen
kunde bevisa, att de ämnat begå den handling,
för vilken de beskylldes. Karl framtog då sin
handske, visade denna för Reinfred och sade:
— Känner du det blod, som jag här samlat?
— Huru skulle jag kunna känna det?
— Det är din makas blod, Reinfred.
— Väl möjligt, men vad kommer det denna
sak vid?
— Det skall du strax få veta. Kommer du
ihåg den natt, då man gjorde inbrott hos dig
och stal din livhäst och dina dyrbarheter? Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
