Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike och kejsare av Rom. Jag har nyligen varit
i Jerusalem och besökt den heliga graven, men
nu har jag kommit hit för att träffa dig.
— Välkommen! Redan för många år sedan
hörde jag dig omtalas och din tapperhet prisas.
Det är mig därför en stor heder, att du velat
besöka mig, och jag hoppas, att du icke så snart
övergiver mig. Jag skall blott släppa mina oxar
lösa, så skall jag sedan följa dig till det slott,
som jag hoppas att du tager till härbärge och
betraktar såsom ditt eget.
— Skall då ingen taga vara på den dyrbara
plogen? frågade Karl. Jag fruktar att den
snart blir bortstulen, om du så lämnar den
efter dig.
— Vi tyckas, sade konung Hugo och log,
hava olika bruk i våra riken. Hos mig är rättvisan
dock, Gudilov, så väl handhavd, att om jag än i sju
års tid läte denna guldplog ligga på allmänna
landsvägen, så skulle ingen vilja eller dristas
stjäla den. Men skulle så ske, kan jag lyckligtvis
bära den förlusten.
Återigen något förödmjukad i sin stolthet
följde Karl nu med konung Hugo till det slott,
som denne anvisade åt honom för hans uppehåll
i Miklagård. Genast vid deras ankomst trädde
tolv hundrade riddare ut emot dem och togo
deras hästar samt följde dem in i den väldiga
gästabudssal, som upptog byggnadens mitt. Denna
sal, den rymligaste Karl skådat, var alldeles
rund, och över densamma välvde sig en luftig
kupol, prydd av de härligaste målningar. Kupolen
uppbars av en kraftig kolonn, som reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
