Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måst tyda, så framt han velat vinna hennes
hand. Då han dessutom måst sätta sitt huvud
såsom vadpenning, kan du förstå, att icke så
många vågat sig på försöket, och de, som varit
nog djärva, hava med sitt liv fått plikta för
denna dristighet. Det gör mig ont både för
hennes och deras skull, men emedan jag en
gång givit henne mitt ord, står den saken icke
till att ändra.
— Om det så är, lära väl ej heller mina
paladiner kunna hysa några förhoppningar, ty
ärkebiskop Turpin får såsom präst ej gifta sig,
hertig Nemes är för gammal att tänka på
kärlek och de övriga hava i sitt liv mera lagt sig
vinn om att föra svärdet än att gissa gåtor.
De skulle säkerligen genast från början komma
till korta vid ett dylikt försök, och vi få väl
därför avstå från förhoppningen att någonsin se
prinsessan i vårt sköna Frankrike. Men det är
redan långt lidet på natten och vi hava allt
för länge tagit din gästfrihet i anspråk.
På en vink av konungen bortflyttades då
borden. Därpå tog han kejsar Karl Magnus i
handen och förde honom och hans paladiner in
i en annan sal, som skulle tjäna dem till
sovkammare. Även denna sal var välvd, och överst
i kupolens topp skimrade en karbunkelsten, som
lyste lika klart om natten som om dagen. I
salen stodo tolv dyrbara sängar av brons, men
den trettonde i mitten var av guld. Sedan
konung Hugo bett dem att här vila ut efter
resans ansträngningar tog han godnatt av dem
och drog sig tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
