Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även i mitten av denna sal reste sig en
kraftfull kolonn av sten, vilken uppbar kupolen.
Denna kolonn var dock ihålig, och i den hade
konung Hugo dolt en spejare, som sedermera
skulle berätta honom om de samtal, som
främlingarna haft, när de blivit ensamma.
Emellertid lade sig kejsaren och hans vänner,
men gästabudsglädjen hade ännu icke dunstat
bort, och de hade därför svårt att genast
insomna. I stället började de att prata med
varandra och talade om alla de underbara saker de
skådat och som vida övergingo allt, vad de
drömt om i Frankrike. Då de genom samtalet
blevo allt vaknare och vaknare, föreslog kejsaren,
att de skulle börja en lek, som då var mycket
omtyckt bland franska riddare. Var och en
skulle nämligen på skämt säga någon märklig
idrott, som han skulle utföra, och det gällde
därvid att hitta på den osannolikaste och
förunderligaste bragden. Kejsaren själv gjorde
början.
— Må konung Hugo, sade han, ställa fram
för mig den starkaste riddare han har och ikläda
denne två stålbrynjor. Må han vidare sätta fyra
hjälmar på hans huvud och giva honom sin
kraftigaste häst, som gärna må äga en tredubbel
pansarbeklädnad, så skall jag likväl giva denne
riddare ett sådant hugg, att både han och hästen
klyvas uppifrån och ned i två alldeles lika stora
delar, och mitt svärd skall dessutom tränga en
spjutlängd ner i själva marken.
Därpå sade Roland:
— Må konungen giva mig sitt horn Olifant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
