Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddare att, innan de somna in efter ett gästabud,
först söka överbjuda varandra i dylika
orimligheter, och varken tänkte vi att någonsin inlåta
oss på så omöjliga företag som dem, om vilka
vi talade, eller avsågo vi att med detta prat
skymfa dig. Icke heller gjorde du rätt i att
bespeja oss, sedan vi blivit ensamme. Men detta
vill jag icke förebrå dig: den ena förseelsen må
väga upp den andra, och därför beder jag dig
att låta denna småsak vara glömd.
— Så lätt, svarade konung Hugo, går det
icke att släta över edert hån emot mig, och det
blir såsom jag här sagt: antingen utfören I de
stordåd, som ni lovat, eller ock tager jag edra
huvuden. Om en timme träffas vi åter, och då
skolen I börja försöken.
Med dessa ord lämnade han Karl och dennes
paladiner. Länge stodo de tysta utan att våga
höja sina blickar från jorden, så skamsne voro
de över sitt skryt. Såsom tappre män fruktade
de väl icke döden, men de blygdes över att
nödgas förlora livet av en så lumpen anledning.
Till slut sade kejsaren:
— Vi hava varit dåraktige, och vi få nu
plikta för vår dårskap. Jag har förhävt mig
över andra och icke trott någon vara min like.
Det är därför ej mer än rättvist, att Herren nu
förödmjukar mig och straffar mitt högmod. Men
låtom oss utan klenmod bära vårt öde och visa
att vi åtminstone kunna dö såsom män, även
om vi levat såsom dårar. Ännu återstår en
timme för oss, innan våra huvuden skola falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
